Artikeln begränsas till historiska böcker och pappersdokument, inte andra medietyper, som fotografier, negativ mm.
Anledningen till att man ska använda vita bomullsvantar är för att bevara gamla dokument och böcker, att förhindra att det kommer smuts och olja från händerna på dem, som skulle kunna skada dokumenten.
Författarna menar dock att detta är fel. Förutom de mest uppenbara problemen med de vita vantarna, nämligen minskad rörelseförmåga och förlorad känsla av pappersstrukturer, vilket inverkar negativt på möjligheterna att bläddra i böcker och dokument, så förhindrar inte bomullsvantarna alls att smuts och olja överförs till dokumenten. I själva verket är det så att bomullsvantar är extremt absorberande, både från in- och utsidan. Diverse rengöringsmedel som använts på bord, stolar och hyllor, med okänt kemiskt innehåll, kan överföras till arkivhandlingarna via vantarna, likaså damm och andra partiklar från möbler, golv, arkivmappar och självfallet bokomslagen själva. Inte heller från insidan av bomullsvantarna är handlingarna skyddade, då t ex handsvett tack vare bomullens fibrer lätt transporteras genom bomullsvanten och på så sätt kan hamna på arkivhandlingarna.
Slutsatsen artikelförfattarna drar är att det bästa sättet att bevara arkivhandlingar, helt enkelt är att tvätta händerna noga innan man handskas med dem, då detta gör mer för att hålla arkivhandlingarna rena än vad bomullsvantarna gör. Utöver det tillkommer värdet av att känna pappersstrukturen direkt med fingrarna och man då på ett helt annat sätt kan känna av om handlingen är skör eller inte, samt förstås att fingrars och händers rörelseförmåga inte hämmas, vilket innebär mindre risk för att tappa handlingarna.
Så kanske skulle arkiven i stället sätta upp handfat direkt i anslutning till forskarsalarna, i stället för att dela ut vita bomullsvantar.
Jag funderar...kanske kirurghandskar kan vara något också?
SvaraRaderaMmmm... Kanske skulle funka. Problemet med känsla för pappersstrukturen skulle kanske kvarstå, dock.
SvaraRadera