Jag gjorde ju en bok till förra helgen, som jag klistrade försättsbladen och satte i press först under torsdagskvällen. Den är nu helt klar och så här blev den:
Lagom stor att ha med sig i väskan eller fickan.
Om bokbinderihörnan
Om bokbinderihörnan...
Den här bloggen handlar om handbundna böcker och jag lägger bl a in bilder på en del av de böcker jag själv binder. Länkar till andra bokbinderibloggar, föreningar, tutorials och annat som har med bokbinderi att göra kommer också att dyka upp här.
Den här bloggen handlar om handbundna böcker och jag lägger bl a in bilder på en del av de böcker jag själv binder. Länkar till andra bokbinderibloggar, föreningar, tutorials och annat som har med bokbinderi att göra kommer också att dyka upp här.
söndag 9 maj 2010
torsdag 6 maj 2010
Helgens skörd
Här är tre av de böcker jag band in under den gångna helgen:
Den undre, lila med band, har jag tänkt ge bort till en kompis, så jag i ett svagt ögonblick lovade att göra en till henne.
Den svarta boken med rött bokmärke och samma röda sidenband trätt genom frampärmen på boken, var ett litet testprojekt, som jag dessvärre inte är riktigt nöjd med. Meningen var att bandet skulle ha flätats i föregående varv, men det blev inte alls bra, så därför trädde jag om det helt och hållet. Felet är att hålen vertikalt sitter lite för långt isär, medan hålen horisontalt skulle ha suttit något längre isär i stället, men nu har jag lärt mig det tills nästa gång. Hålen gjorde jag för övrigt med hjälp av en håltång innan jag klädde pärmarna.
Den blå boken med det silverfärgade bandet var också ett testprojekt, som jag däremot är betydligt mera nöjd med. Den är bunden med öppen rygg och meningen är att den ska ligga slätt mot underlaget, då den öppnas. Hålen är även här gjorda med håltång innan pärmarna kläddes. Boken är bunden med så kallad orientalisk bindning och pärmarna binds in som en del av häftningen*.
*Häftning = Bindning av boken.
Jag band ytterligare en bok, men den klistrade jag först under kvällen, så den ligger fortfarande i press och kommer att visas senare på bloggen.
Den undre, lila med band, har jag tänkt ge bort till en kompis, så jag i ett svagt ögonblick lovade att göra en till henne.
Den svarta boken med rött bokmärke och samma röda sidenband trätt genom frampärmen på boken, var ett litet testprojekt, som jag dessvärre inte är riktigt nöjd med. Meningen var att bandet skulle ha flätats i föregående varv, men det blev inte alls bra, så därför trädde jag om det helt och hållet. Felet är att hålen vertikalt sitter lite för långt isär, medan hålen horisontalt skulle ha suttit något längre isär i stället, men nu har jag lärt mig det tills nästa gång. Hålen gjorde jag för övrigt med hjälp av en håltång innan jag klädde pärmarna.
Den blå boken med det silverfärgade bandet var också ett testprojekt, som jag däremot är betydligt mera nöjd med. Den är bunden med öppen rygg och meningen är att den ska ligga slätt mot underlaget, då den öppnas. Hålen är även här gjorda med håltång innan pärmarna kläddes. Boken är bunden med så kallad orientalisk bindning och pärmarna binds in som en del av häftningen*.
*Häftning = Bindning av boken.
Jag band ytterligare en bok, men den klistrade jag först under kvällen, så den ligger fortfarande i press och kommer att visas senare på bloggen.
onsdag 28 april 2010
Lim och klister 2
Lim
Lim framställs historiskt ur animaliska produkter, till exempel kokade fiskskinn eller djurhudar, men man har numera övergått till att framställa lim syntetiskt.
Lim används sällan inom handbokbinderi, då det genomgått en kemisk process och är betydligt svårare att lösa upp och det därför inte går lika lätt att plocka isär en limmad bok.
Ett recept jag har hittat på egenkokt lim innehåller abborrskinn och återfinns på den här sidan:
Fisklim
Jag har inte testat det själv och kan inte verifiera att det fungerar, men testa gärna.
För övrigt är det gamla välkända Karlsons klister inte något klister, utan lim.
Lim framställs historiskt ur animaliska produkter, till exempel kokade fiskskinn eller djurhudar, men man har numera övergått till att framställa lim syntetiskt.
Lim används sällan inom handbokbinderi, då det genomgått en kemisk process och är betydligt svårare att lösa upp och det därför inte går lika lätt att plocka isär en limmad bok.
Ett recept jag har hittat på egenkokt lim innehåller abborrskinn och återfinns på den här sidan:
Fisklim
Jag har inte testat det själv och kan inte verifiera att det fungerar, men testa gärna.
För övrigt är det gamla välkända Karlsons klister inte något klister, utan lim.
Lim och klister 1
Det är skillnad på lim och klister. Klister är vegetabiliskt och lim är animaliskt (eller syntetiskt).
Klister
Klister kan man enkelt tillverka själv, genom att koka ihop en del vetemjöl och fyra delar vatten. Blandningen kokas upp under omrörning till över 60°C, ca 65-70°C brukar vara lagom, sila bort klumparna genom gasväv eller en nylonstrumpa och slutligen kan man hälla i några droppar diskmedel för att hålla mjölbaggar och annan ohyra borta. Det hemkokta klistret håller i omkring en vecka i kylskåpet. (Tack, Hans, för siltips och gradantal).
När man binder böcker för hand använder man i första hand klister, då det är reversibelt och går relativt enkelt att lösa upp, oftast genom att fukta lätt med vatten (eller annat lösningsmedel) på den klistrade ytan. På så sätt kan boken relativt enkelt plockas isär och bindas om igen.
En stor fördel med hemkokt klister är att det inte är giftigt och dessutom inte smakar så värst gott och därför är alldeles utmärkt för småbarn att använda, då det inte gör något om de skulle råka äta lite av klistret.
Ett annat tips på hemgjort klister kommer från min svensk/japanska kurskollega, som talade om att i Japan använder barnen ofta ett eller ett par överblivna riskorn från middagen, krossar dem med hjälp av fingrarna i lite vatten och får därmed ett fullt fungerande klister. (Tack, Marie).
Klister
Klister kan man enkelt tillverka själv, genom att koka ihop en del vetemjöl och fyra delar vatten. Blandningen kokas upp under omrörning till över 60°C, ca 65-70°C brukar vara lagom, sila bort klumparna genom gasväv eller en nylonstrumpa och slutligen kan man hälla i några droppar diskmedel för att hålla mjölbaggar och annan ohyra borta. Det hemkokta klistret håller i omkring en vecka i kylskåpet. (Tack, Hans, för siltips och gradantal).
När man binder böcker för hand använder man i första hand klister, då det är reversibelt och går relativt enkelt att lösa upp, oftast genom att fukta lätt med vatten (eller annat lösningsmedel) på den klistrade ytan. På så sätt kan boken relativt enkelt plockas isär och bindas om igen.
En stor fördel med hemkokt klister är att det inte är giftigt och dessutom inte smakar så värst gott och därför är alldeles utmärkt för småbarn att använda, då det inte gör något om de skulle råka äta lite av klistret.
Ett annat tips på hemgjort klister kommer från min svensk/japanska kurskollega, som talade om att i Japan använder barnen ofta ett eller ett par överblivna riskorn från middagen, krossar dem med hjälp av fingrarna i lite vatten och får därmed ett fullt fungerande klister. (Tack, Marie).
lördag 24 april 2010
Pite Lappmark
Boken jag bundit in under våren, Koloniseringen av Pite Lappmark t.o.m år 1867 är nu äntligen färdig, eller i varje fall näst intill. Det enda som är kvar att göra på den är fickan längst bak på insidan av pärmen, där de två medföljande kartorna ska sättas in.
Den här boken är bunden i helklot och har en infälld bild på framsidan, med ett motiv målat av den så kallade Lappmarksdoktorn, Einar Wallquist, föreställande Kuorokveik. Bilden finns för övrig med även på en av de första sidorna i boken.
Jag har offrat skyddsomslaget till boken, där bilden också fanns, för att kunna klistra den direkt på pärmens framsida.
Anledningen till att jag valt att binda boken i helklot, beror helt enkelt på att det här inte är en bok som direkt ska läsas från pärm till pärm, utan mera en forsknings- och uppslagsbok och jag därför har velat att den ska vara lite mera slitstark än den annars skulle ha blivit.
Den här boken är bunden i helklot och har en infälld bild på framsidan, med ett motiv målat av den så kallade Lappmarksdoktorn, Einar Wallquist, föreställande Kuorokveik. Bilden finns för övrig med även på en av de första sidorna i boken.
Jag har offrat skyddsomslaget till boken, där bilden också fanns, för att kunna klistra den direkt på pärmens framsida.
Anledningen till att jag valt att binda boken i helklot, beror helt enkelt på att det här inte är en bok som direkt ska läsas från pärm till pärm, utan mera en forsknings- och uppslagsbok och jag därför har velat att den ska vara lite mera slitstark än den annars skulle ha blivit.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)


