Häftning

Nu har jag äntligen börjat jobba på Linnés Västgötaresa. På kursen i onsdags hann jag så långt att jag valde ut vilka försätts jag ville ha och gjorde i ordning dem. Däremot hann jag inte börja häfta, så därför tog jag med boken hem och gjorde det nu i helgen i stället. På bilden har jag hunnit med 1/3 av totalt 25 lägg och ska precis påbörja nästa omgång.

Linné

I morgon kväll drar bokbinderikursen igång igen. Den här gången har jag, som den Västgöte i förskingringen jag är, tänkt att binda in Carl Linnés Västgötaresa. Det är ett "nytryck" från 1928 efter 1747 års originalupplaga.

Vår lärarinna tyckte i höstas att det kanske var dags för mig att binda in en med skinnrygg och -hörnen och jag tror att den här boken är en bra kandidat till det. Den kommer dock att bli lite svår att skära till, eftersom den innehåller en del utvikninsbilder, bl a på Kinnekulle i profil, men det ska bli riktigt kul att fösöka sig på något nytt.

Favorit

En av mina favoritbloggare i ämnet handbunda böcker är Rhonda i Nova Scotia, Canada, med bloggen My Handbound Books. Hon är inriktad på historiska bindningstyper; medeltida, koptiska mm och lägger både ut bilder på sina alster, men också några tutorials och länkar till olika siter för bokbinderiintresserade. Många av böckerna hon tillverkar är bruksföremål, som anteckningsböcker, veckoplaner mm, som hon sedan säljer i sin Etsy shop, andra är snarare att betrakta som rena konstverk.

I vilket fall som helst är både hennes blogg och webshop väl värda ett besök, om inte annat som inspirationskälla.

Min Bokbinderiblogg

Jag heter Yvonne och är hobbybokbindare sedan två år tillbaka, då jag började gå kurs i Folkuniversitetets regi. Sammanlagt har det nu blivit fyra kursterminer och totalt 9 inbundna böcker.

Varför börjar man då binda böcker? Ja, i mitt fall kände jag att jag var tvungen att göra något annat än att bara sitta framför datorn hela dagarna. Jag släktforskar, det gör jag numera vid datorn, jag spelar online spel, och jag jobbar med IT-support, så det kan bli lite för mycket tid framför datorn.

Innan jag anmälde mig till bokbinderikursen, hade jag funderat ett tag på om det inte kunde vara kul att testa på. Släktforskningen var en naturlig väg in i bokbinderiet, för även om kyrkböckerna numera till stor del är inskannade och man forskar i dem vid datorn, så är det ändå originalen som ligger till grund för inskanningen, direkt eller indirekt. Vissa av luntorna är 3-400 år gamla, men de flesta går fortfarande att läsa, tack vare att de från början bundits in så väl.

Någon expert är jag inte, jag lär mig fortfarande, men jag tänkte ändå dela med mig av tips, länkar, bilder och annat som kan vara av intresse.: